Ristestens
nuvarande bostadshus byggdes omkring år 1900, som ersättning för torpstugan
som måste rivas till förmån för Östra centralbanan. |
Garnviks tomt
styckades av från Ås år 1900, medan järnvägsbygget pågick. Ristesten,
gränsstenen mellan Ås och Skillbergas ägor, står i skuggorna t h om
trädgårdsmöblerna. Vykort, 1950-talet (?). |
||
Ristesten
– soldattorpet som låg i vägen När de indelta
soldaterna kring år 1900 ersattes av värnpliktiga, gick soldattorpen runtom i
bygderna olika öden till mötes. Ryttartorpet Ristesten – beläget mellan
Brokind och Bestorp - blev överkört av tåget - men återuppstod. Vid Ristesten
gör sig många delar av historien/samhällsutvecklingen påminda. |
|||
I sjökanten väster
om ”grosshandlarvillan” Garnvik står stenen
som gett namn åt torpet. Den restes långt bort i tiden som en skälsten - för
att markera gränsen mellan gården Ås ägor och kyrkbyns byalags utmarker.
Under ett okänt antal år låg den ner, men uppges ha blivit rest på nytt
omkring 1920. Om den då hamnade på exakt rätt plats är inte lätt att veta.
Idag står stenen i alla fall på villan Garnviks tomt, som att döma av
staketets dragning utvidgats närmast Stora Rengen. Namnet Ristesten
har sannolikt inte med ristning att göra. Den slutsatsen styrks av att även
varianterna Reste sten och Rösten förekom då torpet från sena
1600-talet och framåt nämns i kyrkböckerna. I socknens dödbok kan vi läsa att
en kvinna drunknade vid Ristesten i december 1682, och att Ingrid i Rösten
avled 1690. Kyrkbyn
med Prästgården (Kyrkoherdebo-stället) och Klockargården (senare
Kommi-nistergården) ingick i samma byalag som Skillberga och Saxtorp. Utmarken närmast Ås
tillhörde Skillberga, medan Kläppekvarn hörde till Prästgården. När den
större gården i Skillberga utsetts till rusthåll i Karl XI:s indelningsverk,
blev det redan befintliga torpet Ristesten bostad åt ryttaren som rusthållet
skulle stå för. På en bykarta från
1697 ser torpet ut att ligga på byns mark, om än i utkanten. Men på kartan
från storskiftet 1779/80 ligger det mitt på gränsen till ”Åhs Hemmans
Ägor”. |
Jacob Bergins
fotografi av tjugo arbetare i skärningen vid Ristesten, ca 1900. Som fjärde
man fr v i övre raden står Viktor Gustafsson. Han bodde med sin familj i
Ristesten, torpet som låg i vägen för järnvägsbygget och därför flyttades
till nytt läge. |
||
RYTTARE –
GRENADJÄRER Den förste ryttaren
i torpet tycks ha varit Nils Kindbom. Han tillträdde 1717, när hela Sverige
var utmattat av skatter och utskrivningar för de många och långa krigstågen i
öster - och av pest och svält. Efter att Karl XII något år senare var död och
det svenska stormaktsväldet definitivt förlorat, blev det vartefter lugnare
och åtminstone periodvis bättre tider. Nils behövde under sina trettio
knektår inte lämna hemmet för annat än kompani- och regementsmöten. Efterträdaren Pär Friberg
flyttade in i stugan något år innan Nils avled 1747. Efter Friberg följde
ännu ett par ryttare med familjer. Men från 1700-talets slut kallas
soldaterna i Ristesten för grenadjärer, inte ryttare. |
En liten del av
”Charta öfwer Skillberga Bys Med Wålnäs Prästegårdar samt Saxtorps Hns Ägor”,
1779. Här framgår att ryttaretorpet Ristesten låg på gränsen till Ås
ägor. |
Garnvik. 1913
övertog järnvägsbolaget hållplatsen, eller anhalten, som den också kallades.
Den var i bruk till 1966. FLERA FASTIGHETSAFFÄRER 1910, eller något
tidigare, sålde Östergren Garnvik till länsbokhållare Carl Fr Johansson. Han blev inte bara
granne till Ristesten, utan från 1912 också ägare till torpet. Köpet var en
del i en större markaffär mellan Johansson och Brokinds fideikommiss. Dit
hörde sedan gammalt en lång rad gårdar i socknen. En av dem var Skillberga
Rusthåll, som torpet Ristesten i sin tur tillhörde. Affären omfattade först och främst ”Brokinds tomtområde nr 1”, 24 hektar, inom vilket samhället Brokind skulle utvecklas med både sommarhus och annan bebyggelse. |
|
De hade nu blivit
infanterister. Östgöta Kavalleriregemente ombildades nämligen till en del av
Livgrenadjärregementet. Vilket snart delades i två – Första och Andra
Livgrenadjärregementet. Siste grenadjären i
Ristesten blev Gustaf Carlsson, f 1857 i granntorpet Skarnöborg på Skarnö.
Som 19-åring antogs han som rotens soldat och tilldelades samma namn som
företrädaren haft, Schultz. Gustafs och hustrun Marias första barn avled vid
ett par års ålder, men de fick senare ytterligare fyra barn. När så familjen
1896 flyttade till Vist upphörde Ristesten att vara soldattorp, efter två
sekler. In flyttade nu Viktor Gustafsson, snickare enligt kyrkboken, och hans
fru Sofia Augusta. De fick sju barn, men skulle också få uppleva andra stora
förändringar i sin tillvaro på torpet. |
på Ristesten, som
nu hade nära till arbetet. Han blev en av många män i bygden som fick arbete
vid banbygget – vid sidan om erfarna rallare som kunde vara långväga ifrån. I
juni 1899 var tusentalet arbetare sysselsatta på hela bansträckningen, uppges
det i ÖCBs hundraårsbok. FASTIGHETSAFFÄRER Järnvägen fick till
följd att välbeställda linköpingsbor efterfrågade tomter för sommarhus i vår
vackra bygd. Helst intill både sjö och järnväg. Några av de första
”grosshandlarvillorna” byggdes på tomter som avstyckats från Ås, granngården
till Ristesten. Till detta bidrog säkert att Ås, liksom flera andra gårdar
som tillhört Västerbys godskomplex, fick ny ägare åren kring sekelskiftet. Ås
bytte faktiskt ägare flera gånger under 1900-talets tidiga år. (Se |
sidorna När godskomplexen … och
Sålda gårdar och torp). Från Ås avstyckades
år 1900 villatomten Garnvik, ett tunnland stor, åt Axel Östergren, handlande
i Linköping. Vid stranden öster om Garnvik tillkom 1904 sommarhuset Majudden.
Och på andra sidan järnvägen och landsvägen, intill Ristestens nya läge,
byggde auditören J A Åstrand villan Skogsgläntan i tidens fornromantiska
stil. Vidare tillkom uppe på höjden Solhem, 1906. (En tomt döpt till
Solbacken förblev obebyggd i hundra år, till 2009-10). Den som nu ägde Ås och
sålde tomter var sågverkskungen Nils Petter Danielsson, som nyss hade startat
Bestorps ångsåg. Ägarna till de nya
sommarställena intill Ristesten ville kunna kliva av och på tåget strax
utanför tomten, i stället för i Bestorp. På egen bekostnad anlade de 1906
hållplatsen |
Tomtförsäljningen
inleddes omedelbart, men efter ett par år var det greve Falkenberg, inte
Johansson, som skrev under som säljare. Johansson hade av allt att döma varit
bulvan åt greven / fideikommissarien, när denne ville frigöra en lukrativ del
av godsets mark från fideikommisset. Se ”Brokinds
samhälles tidiga tomthistoria”. Carl Fr Johanssons belöning var förvärvet av Ristesten. Med tillköp av mark 1920 blev torpet för några årtionden ett litet arrendejordbruk. Ristesten och Garnvik ägdes av Carl Fr Johansson fram till hans död 1943 och därefter under några år av hans dödsbo. Längre fram i tiden blev Ristesten, fritidsbostad, liksom många andra små ”ställen” i socknen. VEINE EDMAN, februari 2022,
senast korrigerad 30 september 2023. |
JÄRNVÄGSBYGGE Några få år före
sekelskiftet 1900 började det gå upp för vårdnäsborna att det skulle byggas
järnväg genom bygden – Östra Centralbanan, från
Linköping till Hultsfred. Sträckningen var inte självklar, men när den väl
blivit fastslagen hade banan, från Bestorp räknat, dragits i kanten av Stora
Rengen i riktning mot Brokind. Den gick därmed parallellt med nya landsvägen,
som anlades här i 1890-talets början. Nu låg husen vid
Ristesten i vägen för den nya tidens krav på kommunikationer. Stugan
flyttades till ett läge söder om järnvägen och landsvägen. Om även ladugården
flyttades, eller om den redan stod på sin nuvarande plats, är ovisst. Järnvägsbygget krävde att såväl berg som sumpmarker betvingades. Vid Ristesten var det fråga om berg. Under det dryga arbetet kom Jacob Bergin förbi på sin cykel, med glasplåtskameran på pakethållaren. Han var målare till yrket, men också en flitig fotograf. Bergin skulle snart bli en av nybyggarna vid Bestorps järnvägsstation. (Se Bilder från förr / Jabob Bergins bilder……. ). På Bergins
fotografi av arbetsstyrkan vid
skärningen vid Ristesten räknar vi tjugo man. En av dem är Viktor
Gustafsson, torparen |
”Villan
Skogsgläntan vid Garnviks anhalt”. Kolorerat vykort, fotograferat av Jacob
Bergin omkring 1910. Strax t h ligger Ristestens ladugård och därefter
bostadshuset i sina nya lägen. Handskriften på vykortet: ”Auditörens hem på
landet”, syftar på J A Åstrand som lät bygga Skogsgläntan. En auditör är en
jurist inom det militära. |
||
|
KÄLLOR:
Nätet:
lantmateriet.se/Historiska kartor/Lantmäterimyndigheternas arkiv. -
riksarkivet.se/kyrkoarkivet/Vårdnäs
församling. Litteratur:
Paul Aineström: Vårdnäs socken, 1959 / Paul Aineström: Torp och stugor i
Vårdnäs socken, I, 2002. -
Niklas
Adell/Per-Olov Brännlund: Östra Centralbanan, 1999. |