Tillägg 2 juli 2022 till nedanstående sida om Vårdnäs sockenmuseum 1958-2022:

 

 

En stugas flykt

hem till Komministergården

1 juli 2022

 

 

Foto: Veine Edman

Foto: Marianne Bengtsson

 

Som berättas nedan har stugan som stått bakom Församlingshemmet varit med om mycket. Den byggdes på gården Ås ägor omkring 1830. På 1860-talet revs den för återuppföras i kyrkbyn som bostad åt arrendatorfamiljen vid Kommini-stergården. Den stod ungefär där Kyrkbackens gungor finns idag. (Se vykorten längst ner på sidan).

Under 1950-talet flyttades stugan in på tomten till det nya Församlingshemmet för att bli sockenmuseum. Och nu har den med hjälp av en rejäl lyftkran satts ner i Komministergårdens trädgård.

 

Foto: Veine Edman

 

 

Bilderna ovan: I mitten: Den drivande kraften bakom sockenmuseets tillkomst var major Nils af Ekenstam, Brokind, som här poserar med sin hustru framför museistugan. Foto: Paul Aineström, 1958. T v och t h: Interiörer från museet innan föremålen skingrades under våren 2022. Foto: Britt-Marie Edman.

Vårdnäs  sockenmuseum 1958 - 2022

 

Det här är berättelsen om litet hembygdsmuseum som med stor entusiasm invigdes 1958, men som efter en ganska anonym tillvaro avvecklades drygt sextio år senare. Det handlar också om en stuga som redan varit med om mycket, och nu står inför sin tredje flytt. 

STUGAN

hette Hagalund, men kallades även för Skogen. I ”Torp och stugor i Vårdnäs socken” kan vi läsa att den stod på ”Åse skog”, nära gamla kyrkvägen mellan Kläppa och Skruvkulla. Denna nu bortglömda väg från hästskjutsarnas tid slingrade sig fram på höjderna söder om nutida väg från brokindshållet mot Bestorp.

I den då nybyggda stugan, som tillhörde gården Ås, bodde enligt kyrkboken en arbetarfamilj från 1834 och framåt. Men efter 1862 blev ingen längre kyrkobokförd i Hagalund, eftersom stugan då hade plockats ner stock för stock för att återuppföras vid Komministergården.

Minnesgoda sockenbor har berättat att stugan flyttades till kyrkbyn för att där bli bostad åt Komministergårdens arrendator och är alltså den stuga som sockenmuséet är inrett i”, skriver Paul Aineström i torpboken. Att riva en stuga för bygga upp den igen på annan plats, det kan tyckas omständligt, men så gjorde man rätt ofta på den här tiden. Jämfört med att fälla skog, vilket måste ske vintertid, och därefter såga och skräda stockar till husväggarna, så vann man förmodligen en hel del tid.

Sockenmuseets invigning på Midsommardagen 1958. Vid orgeln sitter kantor Gösta Krantz. Foto: Paul Aineström, vars familj syns i förgrunden.

Stugans placering vid Komministergården ser vi på vykort nr 1 (nedan, fr ca 1950 el tidigare). Här fyllde den under några årtionden sin uppgift som arrendatorbostad – till 1911. Då kunde arrendatorfamiljen flytta in i Komministergårdens mangårdsbyggnad. Socknen hade då nämligen beslutat att det fick räcka med en präst (kyrkoherden) och en prästbostad (Prästgården /Kyrkoherdebostället) i församlingen. Stugan kom härefter att utnyttjas av den äldre generationen på gården.

På 1950-talet kunde Vårdnäs församling förverkliga drömmen om ett församlingshem vid kyrkan. Det invigdes 1953. Se vykort nr 2. Men vad skulle nu ske med stugan, som med sin placering intill vägen ner mot ladugården snarare var ett hinder än en tillgång?

SOCKENMUSEET

Beslut togs om att flytta byggnaden några tiotal meter in på Församlingshemmets tomt. Se vykort nr 3. Kyrkorådet hade nämligen bestämt sig för att i stugan inrätta ett sockenmuseum.

Den drivande kraften bakom idén var major Nils af Ekenstam, Brokind. Han tillhörde kyrkorådet och fick övriga ledamöter med sig. Under ett par års tid lade Ekenstam själv ner mycket tid och energi på att samla in föremål. Han uppges ha cyklat omkring i socknen och bett att få titta i bodarna. Ibland skjutsades han av kyrkvärden Ernst Larsson i Kögenäs, som hade bil. Många saker skänktes till det blivande museet, annat köptes för en billig penning. Det gjordes också inköp på auktioner.

Vid den högtidliga invigningen på Midsommardagen 1958, förklarade Nils af Ekenstam att man ville visa hur ett bondehem kunde se ut hundra år tidigare, det vill säga omkring 1860. Även om det var fråga om ett museum ville

Ekenstam hellre kalla det för ”församlingsstuga”. Under åren som följde tillfördes föremål av olika slag. Men upplevelsen av ett hem, när man tittade in i rummet eller i köket, bibehölls.

TYNANDE TILLVARO

Det är en sak att starta verksamheter, en annan att hålla dem vid liv. Visst visades museet då och då, men när entusiasterna försvunnit på grund av ålder eller utflyttning fick stugan och museet inte den skötsel och uppmärksamhet som behövdes. När Vårdnäs hembygdsförening bildats i slutet av 1970-talet åtog den sig att svara för museet åt församlingen. Då byttes det rötskadade golvet i stugan ut, samtidigt som dränering och ventilation förbättrades.

Vid 1980-talets mitt började hembygdsföreningen anlägga en hembygdsgård i prästgårdsparken. Och 1989 väcktes förslag i kyrkorådet om att överlåta museet till föreningen, och att flytta stugan till hembygdsgården. Hembygdsföreningens styrelse uttalade sitt stöd för saken, förutsatt att flytten kunde ske när det passade föreningen. Kyrkorådet tycks därefter ha lämnat frågan utan åtgärd.

I ett styrelsebeslut några år in på nya millenniet frånsade sig hembygdsföreningen ansvaret för sockenmuseet. Man hade nog med hembygdsgården. Årsmötet 2005 underkände dock beslutet. Året därpå fick dock styrelsen gehör för sin linje.

Så har åren gått.  Genom Församlingshemmets utbyggnad 1990 försvann museistugan ur de flestas åsyn. Museet har varit öppet vid enstaka tillfällen, bl a under valdagarna. På senare år har hembygdsföreningen medverkat till visningar i samband med  friluftsgudstjänster. Någon trängsel har det aldrig varit.

AVVECKLING

Stugans underhåll kom åter att bli eftersatt. Till detta bidrog väl att man inom Vist-Vårdnäs pastorat länge diskuterat en avveckling av museet. 2015 var en nedläggning aktuell med hänvisning till att stugan och en del föremål var angripna av trämask. En antikvarie från länsmuseet konstaterade vid inspektion att angreppen på huset var rätt obetydliga och inget att oroa sig för.

Nu, våren 2022, är avvecklingen av Vårdnäs sockenmuseum både beslutad och genomförd. Hembygdsföreningen har övertagit vissa föremål och ska se till att gamla papper från Bestorps järnvägsstation arkiveras på lämpligt sätt. En del saker har återlämnats till anhöriga till de personer som en gång skänkte dem till museet. Återstoden såldes vid ett ”loppis” 7 maj, där alla intäkter gick till hjälp åt krigsdrabbade barn i Ukraina.

Stugan - som länsmuseet räknar till näst högsta bevarandeklass – kommer att bli kvar som en del av kyrkkbyn. Men det blir ännu en liten flytt. Med lyftkran ska huset under sommaren lyftas från sin plats och sättas ner i Komministergårdens trädgård. Där finns förutsättningar för f d Hagalund och f d arrendatorbostaden att få flera blickar på sig och bättre omvårdnad än den fått på länge.

                                                    VEINE EDMAN, maj 202

Vykorten nedan: Nr 1, t v, visar stugan i det läge den fick på 1860-talet. Kyrkstallet finns kvar och församlingshemmet är ännu inte byggt.

Nr 2, i mitten: Församlingshemmet har tillkommit, invigt 1953.

Nr 3, t h: Stugan har flyttats längre in på Församlingshemmets tomt och syns i bildens högra kant.