För hundra år sedan – på 1920-talet – blev Brokinds gård riksbekant för sina hästar! Men det var inte de robusta ardennerhästarna framför plogar och harvar som gav gården ryktbarhet - utan smäckra fullblod som utmärkte sig på tävlings-banorna i stället för på åkrarna.				Ovan: Josef Berghoff. Foto: porträttarkiv.se T v: Ston med skötare som inte vill smutsa ner kostymen. Foto: Ivar Andersson.
När Brokind var känt för sitt stuteri
Josef Berghoff - som var direktör i det fashionabala modehuset Sidenhuset i huvudstaden - köpte storgodset Brokind 1918. Främsta skälet till köpet var sannolikt att han ville föda upp fullblodshästar av yppersta klass. Hästsport och hästavsel hade blivit hans stora intresse. Den tyskfödde Berghoff, som nu var 54 år, sägs ha börjat rida först inemot 50-årsåldern. Han deltog med framgång i jakter och tävlingar inom Stockholms Fältrittklubb. På en häst som hette Gold Coin vann han priser i hoppning och terrängritter. Planerna på ett stuteri fullföljdes. Vi citerar ur Valter Elgeskogs bok Hästar och östgötar, 1983:	Stallmästare Robert Segeblad visar upp ett av stuteriets ungston. På just det här fotografiet fick hans lilla dotter för ovanlighetens skull vara med. Foto: Ivar Andersson, 1920-talets senare del.			kring gården, men också på andra håll i socknen. Av Ivar Anderssons bildskatt återstår ca tusen glasplåtar, som numera finns hos Vårdnäs hembygdsförening. (Kopierade på papper och digitalt.) På ett tjugotal foton ses uppställda ridhästar, med en hästkarl vi grimman. Troligen var de tänkta att användas i stuteriets reklam. Den som figurerar på flera av bilderna hette Robert Johansson då han 1924 flyttade till Brokind med hustru och sex barn. Det skulle bli ännu ett på nya hemorten. Snart antog familjen med Kungl. Maj:ts tillåtelse det nya släktnamnet Segeblad. I kyrkboken nämns Robert Johansson / Segeblad som kusk.
”Fullblodsstuteriet på Brokind ägdes av Josef Berghoff och existerade under 1920-talet. Stamboken 1920 upptar nio fullblodsston. Vid Skänninge lantbruksmöte 1929 deltog från Brokind sju fullblodsston jämte hingsten Printonan Boy xx. Utöver denne ägde Brolkind också Meru xx och Sandow xx – båda inköpta från England. Under sin glanstid var Brokind synnerligen vinstrikt. Brokinds betydelse för halvblodsavel ligger främst i att från stuteriet till	Öland sålda ston, blivit mödrar till diplomstona Wife xx 3350 (mor till Gallas 337) och Wavelets xx 3349, vilka givit upphov till stolinjer.” 1923 och 1926 vanns landets främsta galopptävling, Svenskt Derby, av hästarna Printonan Boy respektive Tarzan. Båda ägdes av Josef Berghoff, men var köpta från andra uppfödare I Svenska Dagbladets årsbok 1928 läser vi att Brokinds stuteri det året var näst framgångsrikast	i landet i tävlingssammanhang – med 11 hästar, 14 segrar och 23 305 kronor i vinstpengar. Josef Berghoff vistades säkert till och från på sin herrgård, men var enligt Vårdnäs församlingsbok aldrig skriven där. Det var däremot sonen, löjtnant Bjarne Berghoff och dennes nyblivna hustru från sommaren 1928 till senhösten 1932. I 1930-talets början, hade Berghoff senior av något skäl –	ekonomiska? - tröttnat på att vara gods- och stuteriägare. Därmed kunde ätten Falkenberg 1933 återkomma som ägare till Brokind. Men eftersom Berghoff hade sålt av flertalet av de många underlydande gårdarna och torpen var godset nu betydligt mindre än när det såldes femton år tidigare. Det råkade vara just under de Berghoffska åren på Brokind som slussvaktarsonen Ivar Andersson fotograferade flitigt - främst	På Brokind tycks han ha varit, eller blivit, stallmästare. Roberts far hade arbetat vid herrgårdsstall. Och åtminstone en av Roberts söner skulle slå in på den vägen. Torsten Segebladh, född 1917, började 13-årig i stallet i Brokind – och sög åt sig av historier och personligheter som han längre fram i livet skulle använda i litterära skildringar av herrgårds- och inte minst stallmiljön. Till detta får vi återkomma på en annan sida. VEINE EDMAN, januari 2022
Ovan: Liten häst – liten hästkarl. En av de yngre pojkarna i familjen Segeblad med långbent fullblodsföl. Till höger: Två finklädda familjer på söndagspromenad. T v Robert Segeblad med fru Gerda och t h trädgårdsmästare Bruno Pettersson med hustrun Klara. En av gossarna Segeblad skulle skönlitterär författare med skrönor från selkammaren som viktig inspirationskälla. Foto: Ivar Andersson, 1920-talets senare hälft.