Anna Matildas fördröjda Amerikaresa

           kommunal skandal i 1870-talets Vårdnäs

Texten nedan är sammanställd ur flera manus av Paul Aineström. Historien om Anna Matildas och hennes familjs emigration återfinns också i Paul Aineströms bok ”Vårdnäs socken”. Där återges långa utdrag ur familjefaderns brev.

 

Protokollet från kommunalstämman den 15 maj 1870 väcker nyfikenhet: ”Som förre Brukaren Lars Magnus Sunesson rest öfver till Amerika och lemnat Hustru och 7 barn i utblottade omständigheter, beviljades åt dessa 6 Rdr till sättning af en Tunna Potatis, samt en half kanna Mjölk dagligen under sommaren intill den 24 nästkommande Oktober.” Hur kunde en familjeförsörjare handla så ansvarslöst och lämna sin familj utan möjlighet att klara sitt livsuppehälle? Hur skulle det gå för familjen?

 

Tre år tidigare hade Lars Magnus Sunesson (född 1830 i Horn) med familj flyttat till Komminister-gården i kyrkbyn och blivit hälftenbrukare (tillsammans med komministern). Familjen bestod då av åtta personer. Det äldsta barnet, Anna Matilda, var endast elva år. Lantbruket, som fadern drev, gav en otillfredsställande bärgning åt en så stor familj. De svåra åren 1867-68, med missväxt i Vårdnäs liksom i stora delar av Sverige, gjorde förhållandena ännu värre.

 

Vid den tiden hade emigrationen till Nord-Amerika kommit igång. Fler och fler sockenbor lämnade fattigdomen och nöden i hembygden för att söka en bättre framtid i det fjärran landet. År 1869 nådde utvandringen från Vårdnäs sin kulmen. Då emigrerade 57 personer härifrån till Amerika. Säkerligen samverkade alla dessa omständigheter när familjen Sunesson bestämde sig för att emigrera.

 

Det framgår av tillgängliga handlingar att fadern skulle resa i förväg och förbereda det nya hemmet ”over there” och arbeta ihop respengar för de övriga. Familjen stannade kvar i kyrkbyn över sommaren men tvangs senare att flytta därifrån och inhystes hos en 71-årig änkling, Samuel Carlsson, i HökhultArnebo bys marker. Året därpå dog denne, men familjen tilläts bo kvar i stugan tills vidare.

 

Ännu ett år gick, med nöd och umbäranden som ständiga gäster i hemmet. 5-6 gånger under året hämtade modern, Karolina Gabrielsdotter, en liten tilldelning råg från fattigmagasinet (som vid den tiden var inrymt i kyrktornet). Anna-Matilda, då 15 år, hade tidvis tjänst hos någon bonde, men mestadels vistades hon hemma, för modern var

annamatilda

Brevet till Anna Matildas mor från familjefadern Lars Magnus Sunesson.

 

hokhult

Här vid Arnebo, på en kulle till vänster intill ”Kalmarvägen”, låg torpet Hökhult (eller Höckhult). Där hystes Karolina och barnen in i väntan på att kunna återförenas med maken och fadern i Illinois.

 

 

klen och behövde hjälp med småsyskonen. Alla väntade på biljetten från fadern, som skulle öppna vägen till en bättre framtid för dem.

 

Tidigt på våren 1872 kom så äntligen den efterlängtade biljetten. Den kostade omkring 600 riksdaler, så det måste ha gått fadern väl i händerna där borta. Modern skyndade fram till kyrkbyn för att ordna nödvändiga formaliteter i samband med flyttningen. Av någon anledning visade hon upp biljetten för pastor (Linderstam), och då upptäckte denne att barnens ålder på biljetten inte stämde med den verkliga. Pastor satte sig i förbindelse med rederiets agent i Göteborg, och efter en tid kom beskedet, biljetten var ogiltig, om inte en viss summa pengar erlades för en tilläggsbiljett.

 

Detta var ett oerhört slag för familjen, som nu blev ur stånd att resa och helt beroende av socknens välvilja. Modern skrev till fadern, men postgången var långsam, så det dröjde innan svar anlände.

Under tiden sammanträdde kommunalstämman om hur man borde göra med den Sunessonska familjen. Man kunde ju förskottera bristen i biljettkostnaden, tills Sunesson blev i stånd att betala den. 300 riksdaler skulle gå åt till biljetten jämte behövlig utrustning och resa till Göteborg.

 

”Då fattigvården i och för uppfostran af Lina Gabrielsdotters barnaskara skulle få utgifva mångdubbelt denna summa, om hon här qvarstannade, och hennes man utgifvit omkring 600 Rdr Rmt, så beslöts, att eftersom ingen förhoppning vore, att han kunde fylla bristen, dels en utgift om på 300 Rdr vore billigare än framtida fattighjälp, dels slutligen mannen ville hafva sin familj till sig och dessa önskade resa, försträcka den bristande summan som lån ur Kommunal- och fattigkassan.”

 

Emellertid reserverade sig nämndens ordförande – Axel E Petersson i Hamra, betydande sockenpamp och sedermera riksdagsman – mot detta beslut, eftersom det enligt hans mening stred mot gällande fattigvårdsförordning. Han åberopade en bestämmelse, som ställde Anna Matilda utan fattighjälp, eftersom hon var 16 år (Hon var född den 18/8 1856, så hon hade ännu ej fyllt 16 år) och vid den åldern ansågs i stånd att försörja sig själv.

 

Kommunalstämman tog upp ärendet på nytt och beslöt då att ”församlingen icke skall lemna något bidrag till äldsta dottern, utan hon skulle qvarstadna i Sverige, men för modrens och alla de öfriga barnens öfverresa till Norra Amerika beviljades, att ur Kommunalkassan fylla det bristande i den hitkomna biljetten.”

 

Givetvis blev detta ett hårt slag för familjen, som inte hade någon annan möjlighet än att följa stämmans beslut. Förberedelserna för avresan inleddes omedelbart. Karolina Gabrielsdotter skrev till sin man och berättade att resan skulle bli av men att Anna Matilda inte fick följa med.

Kommunalnämndens ordförande beställde den nödvändiga tilläggsbiljetten, som kom att kosta 66.25 Rdr. Någon dag i början av augusti skjutsades Karolina Gabrielsdotter och hennes sex yngsta barn från Arnebo till kanalstationen i Berg, där de steg ombord på kanalbåten till Göteborg.

 

I ett brev till kommunalnämndens ordförande i Vårdnäs från Inmanlinjens agent i Göteborg, daterat 16 augusti 1872, får vi veta att ”…. Hustrun Gabrielsdotter från Wårdnäs kom i lagom tid hit för att få sin biljett och afreste i dag med postångbåten Orlando. Hon fick sina pengar vexlade här i Amerikanska pengar och gick allting bra för henne. Stackars hon får kanske svårt att reda sig ensam med sina 6 små barn. Jag bad Tolken ombord att han skulle ha ett öga till henne …”.

 

Inför avresan hade Karolina kommit överens med en svägerska i Kisa att Anna Matilda skulle få bo hos henne, tills fadern blev i stånd att sända biljett. Kort tid efter att familjen avrest kom två brev från Lars Magnus Sunesson, adresserade till Karolina Gabrielsdotter. Breven hamnade hos församlingens pastor. På kommunalnämndens sammanträde den 9 september 1872 beslöt man att öppna dem, eftersom adressaten lämnat Sverige.

 

Det ena brevet, daterat 13 augusti, andas djup besvikelse och missnöje med de ansvariga i Vårdnäs: ”… Hvad bekymmer och omtanka och väntan som jag har haft om eder det kan jag hvarken omtala eller beskrifva, och för allt detta har jag nu eder på samma ställe, som länge sedan hade kunnat vara här, om inte Pastor Linderstam och Patron (kommunalnämndens ordförande) hade varit så nedriga och lagt sig ut för en sådan affär, som de verkeligen icke hade med att göra… …. jag var icke den enda som har nedsatt åldern på barnen, för det är hunderatals, ja tusentals familjer som äro hit komna på detta sätt och alla menniskor af våra landsmän här i Amerika säger att de aldrig hört talas om en så dummer prest ….”.

 

Vidare kan läsas i brevet: ”…. Biljett åt Anna Matilda kommer i ett annat bref så hon skall icke behöfva stanna qvar i Vårnäs till heft för någon och det är omöjligt för dig att resa ensammen …”

…. Du skall vara vid gott mod och bedja Gud att han är med eder på resan. Var icke ledsen utan glad.” Det andra brevet innehöll biljetten för Anna Matilda. Dessutom fanns däri en två-dollarssedel samt en växel på 61 riksdaler, utställd på Karolina Gabrielsdotter. Av det första brevet framgår att pengarna skulle användas för familjens behov under resan.

 

Kommunalnämnden i Vårdnäs hade dock en annan mening. Den 9 september beslöt man att överlämna biljetten och två-dollarssedeln till Anna Matilda, men växeln skulle man försöka få inväxlad i svenskt mynt, för kommunens räkning.

 

 

Under tiden hade Karolina och de sex barnen anlänt hos Lars Magnus Sunesson i Orion, Illinois. I ett brev från föräldrarna daterat 10 september berättar Karolina för Anna Matilda: ” Med Guds hjälp och ånghästens ilande fart ankom vi till staden Orion den 7 dennes, alla med liv och hälsa …”. Anna Matilda råddes att resa så snart som möjligt, innan höststormarna gjorde sjöresan alltför påfrestande och farlig. Hon fick också anvisningar om hur de översända pengarna skulle användas.

 

Brevet gav Anna Matildas faster anledning att undersöka vart bankväxeln tagit vägen. Hon fick då veta att den var i kommunalnämndens ordförandes händer. Denne vägrade att lämna den ifrån sig under hänvisning till nämndens beslut. Under dessa omständigheter kunde inte Anna Matildas resa bli av, utan hon kom att stanna kvar hos fastern över vintern.

 

När inte rättelse stod att få, instämdes ordföranden i Vårdnäs kommunalnämnd för vårtinget i Kinda häradsrätt i Kisa den 13 januari 1873. Inför tinget kom alla omständigheter kring familjen Sunessons emigration fram. De nämnda breven lästes upp och fördes in i protokollet, liksom ett brev från Sunesson till systern, daterat 19 december, vari han gav ytterligare anvisningar beträffande medlens användning och uppdrog åt systern att ha uppsikt över att dessa följdes.

 

Svaranden – Axel E Petersson i Hamra – hänvisade till kommunalnämndens protokoll, som i utdrag förelades häradsrätten. Först den 5 maj 1873 föll domen och då var den till Anna Matildas förmån. Kommunalnämndens ordförande ålades att betala igen de beslagtagna medlen och dessutom svara för alla rättegångskostnader. Han överklagade visserligen domen hos Göta hovrätt, men denna fann i sitt utslag 17 december 1873 ingen anledning att ändra häradsrättens domslut.

 

Om Anna Matildas förhållanden under rättegångstiden är ingenting känt. Målet på tinget sköttes genom ombud. När den slutliga domen föll hade flickan för länge sedan lämnat Sverige. I socknens flyttningsbok och husförhörslängd står antecknat för den 12 april 1873 , att Anna Matilda Larsdotter, född 18/8 1856 i Horn, avflyttat till Nordamerika. Det dröjde emellertid till den 16 eller 17 maj innan resan från Sverige företogs. Anna Matilda är upptagen på en av passagerarlistorna tillsammans med 168 andra resenärer, som lämnade hemlandet ombord på ångfartyget Orlando en av de nämnda dagarna.

 

Anna Matildas vidare livsöden är okända. Inga uppgifter om henne eller hennes föräldrar har påträffats i de svensk-amerikanska kyrkböcker som kan studeras på mikrofilm på Emigrantinstitutet i Växjö, måhända på grund av att hon ej anslöt sig till något kyrkosamfund efter ankomsten till det nya hemlandet.

                                                                                                                                                                                 Paul Aineström