Hembygdsgården - ännu i vinterdvala - besöktes

14 mars 2024 av två stockholmare med Fjälla-anknytning.

Björn Sundén - sedan barndomen sommarboende i Lilla Sandvik - hade tagit med sig Bertil Kersfelt på en blixtvisit i hans hembygd. Bertil, som blir 90 år i år, växte upp i en bondefamilj i Fjälla. Föräldrarna var Erik och Linda Karlsson.

 

Fjälla-yngling som tog värvning

gjorde blixtvisit i hembygden

 

 

Omkring 1925 fotograferades Erik Karlsson framför sin föräldragård i Norra Fjälla tillsammans med sitt sista par oxar. Han var då ännu ogift och arbetade som dräng i faderns jordbruk. Fotot, vilket togs av Ivar Andersson, Brokind, återfinns i boken om Vårdnäs socken som en markering av en svunnen epok.

 

1933 tog Erik Karlsson gården Udden i Södra Fjälla på arrende och gifte sig med Linda från Sjunkäng i Nykil. Året därpå föddes Bertil, och två år därefter dottern Birgit. I hemmet fanns också Lindas dotter Thyra, född 1921.

 

1951 återvände de till gården i Norra Fjälla, som de då hade övertagit. Thyra gifte sig med Einar Pettersson och kom 1956 tillsammans med honom tillbaka till Udden i Södra Fjälla, som de hade tagit på arrende. Innan dess hade de brukat en arrendegård i Ydre.

 

Erik Karlsson, som var född 1898, avled några år in på 1960-talet. Linda, född 1889, blev 89 år. När kyrkorådet i Vårdnäs på 1950-talet planerade ett sockenmuseum, bidrog makarna Karlsson med en del gamla föremål. I samband med sockenmuseet avvecklades 2022 övertog hembygdsföreningen några allmogestolar som tillhört Erik och Linda. Däribland en stol som uppges vara från 1700-talet. Sonen Bertil kunde vid sitt besök i hembygdsgården inte säga att han kände igen stolarna, som ska ha kommit från moderns hem i Nykil.

 

Bertil hade som yngling inte haft några bestämda planer för sin framtid - mer än att han inte skulle bli bonde. Det blev så att han som sjuttonåring tog värvning som volontär vid T1 i Linköping. ”Jag skrev på för fyra och ett halvt år”. Året var 1951. När han fyrtio år senare gick i pension var det med överstelöjtnants grad.

Bertil måste ha gjort intryck under volontärtiden på T1. Ett befäl sade till honom att ”Om du inte själv söker till kadettskolan så gör jag det åt dig!”. Det blev kadettskola, studentexamen på Försvarets läroverk i Uppsala, och sedan den ena utbildningen och befattningen efter den andra. Under hela 1960-talet tjänstgjorde Bertil vid T3 i Sollefteå. Efter en högre militär förvaltningsutbildning arbetade han några år inom Försvarets materielverk. Nästa uppgift var som förvaltningschef vid Hemvärnets stridsskola utanför Stockholm. Härefter var han lärare vid Försvarets förvaltningshögskola. Så följde arbete vid I1/Fo-staben i Kungsängen, först med planering av materialunderhåll i krig och senare med frågor kring personalförsörjning.

1992, då antalet officerare i armén skulle reduceras, gick Bertil Kersfelt i pension i förtid. ”Jag hade väl trott att jag någon gång skulle komma tillbaka till Linköping och hembygden, men det blev inte så.”

1981 träffade Bertil den socialdemokratiska riksdags-politikern Anita Gradin, som året därpå blev invandrar- och jämställdhetsminister - och som från 1986 till regeringsskiftet 1991 var utrikeshandelsminister. De gifte sig 1986. Ett ”tvångsäktenskap” uppger Bertil med ett leende. Statsrådet kunde inte vid solenna utrikes umgängestillfällen komma dragande med en karl i odefinierad ställning…  1992-94 var Anita Gradin ambassadör i Wien och 1995-1999 Sveriges första EU-kommissionär i Bryssel. Bertil hängde med.

Efter att hustrun Anita avled i maj 2022 har Bertil Kersfelt flyttat från lägenheten mitt i Stockholm till sommarhuset på Ljusterö. I Föreningen Linköpingspojkarne i Stockholm blev han bekant med Björn Sundén, som vet det mesta om Fjälla förr och nu. Björn berättar för oss att han nu förbereder en ny, utökad upplaga av sin uppskattade bok ”En tur runt västra fjärdingen i Vårdnäs socken.”

                                            VEINE EDMAN, mars 2024

 

 

Bertil Kersfelt, född Karlsson, vid sitt barndomshem, gården Udden i Södra Fjälla. Foto: Björn Sundén.

 

 

I hembygdsgården fick Bertil Kersfelt se de gamla stolarna som på 1950-talet skänktes av hans föräldrar till sockenmuseet. Han kunde inte säga att han kände igen dem. På stolen står det i texten omnämnda fotografiet på fadern Erik Karlsson med det sista oxparet. Till höger Björn Sundén, som tog med Bertil på turen till Vårdnäs och Fjälla. Foto: Veine Edman