Kvarnen på vilken Konrad Petterssons omtyckta kaffeblandning maldes.	Så såg den ut, Konrad Petterssons toppmoderna butik, när den togs i bruk 1936.		På den fina fruktpåsen anges telefonnumret till butiken - nr 8.
Från handlardotter till handlarfru Ingrid Sandell berättar
En fin septemberdag åker jag till Bestorp för att träffa Ingrid Sandell. Jag möts redan i dörren av en glad och pigg 92-åring. Det första jag lägger märke till i hallen är en knappt 1 m hög, röd, handvevad kaffekvarn som använts i hennes fars affär, som vi kommer att prata om. Ingrid är född 1931 i huset Karlsborg 2 i Bestorp. Föräldrar var Greta och Konrad Pettersson. Ingrid växte upp i samma hus tillsammans med sin bror Birger. Konrad var född i Basunda, Björkfors. När han slutat skolan blev han lärling hos sin syster, som var 21 år äldre, och svåger som drev affär i Björkfors, Leander Anderssons Specerier. Så småningom drev han egen affär i Björkfors och blev konkurrent med sin svåger. Han flyttade sedermera till Hjulsbro där han drev speceriaffär i ”Huset vid Bron”. Under den tiden träffade han Greta som bodde i Hjulsbro men var född i Finland. 1927 övertog Konrad en av de två affärer som fanns i Bestorp, den som var belägen i Karlsborg 2. Det är det numera grå huset som Sofia och Bengt Gregersen bor i idag. Konrad Petterssons Specerier blev nu firmanamnet. Det var ingen stor affärsyta men rymde det mesta som en lanthandel förväntades ha. Varorna som beställdes kom per järnväg till Bestorps station och förvarades i ett magasin mittemot stationshuset. Därifrån fick de fraktas på dragkärra till affären. Ingrid minns speciellt kaffepåsarna på 10 kg, eller rentav säckar med mer innehåll. Det var hela bönor och olika sorter. Konrad hade en egen blandning som blev mycket populär. Här maldes allt kaffe i den kaffekvarn som står i Ingrids hall. Samma år gifte sig Konrad och Greta. BUTIKSTOMT EFTER BRAND Mittemot affären låg en trälänga som inrymde Anderssons och Franzéns möbelfabrik samt en liten cykelverkstad. Vintern 1929 brann dock detta hus ned. Konrad köpte ödetomten och 1936 stod ett hus färdigt med affärslokaler på nedre	Ingrid Sandell bor numera i den del av huset som tidigare var butikslokal. Konrad Pettersson startade sin affärsrörelse i Bestorp 1927, då han övertog en butik som ett tidigare handelsbolag drivit i nedre huset, Karlsborg 2. Där är Ingrid Sandell född , eftersom det också var familjens bostad. 1936 flyttade man in i det nya och betydligt större huset mittemot. (Del av ett flygfoto/vykort).		gånger om dagen samt sköta den inneboendes tvätt, inte bara butikskläderna utan även hans egna kläder. När barnen kom upp i tonåren hjälpte Ingrid till mer och mer och man hade bara ett biträde. På somrarna hade man även kvinnliga biträden och då ofta från trakten. Då var affären ombyggd till mera självbetjäning och Ingrid behövdes bara på somrarna då det blivit mycket sommargäster i Bestorp. Höst och vår arbetade Ingrid natt på US som patientövervak och det höll hon på med i ca sju år. DET BLEV 30 ÅR Omkring 1980, Ingrid minns inte riktigt, blev affären en ICA-butik. Affären upphörde 1985 efter att Karl-Gunnar haft hälsoproblem i många år. Då hade de haft affären i 30 år och handlaryrket är hårt. Konrad Petterssons butik hade inte varit den enda i Bestorp. Fram till 1960-talet fanns en konkurrerande affär hundra meter bort, i Fridensborg. Vidare fanns Östen Karlssons butik med inriktning på kött och mjölk. Den drevs vidare av sonen Lennart Karlsson. 1985 hade han byggt en ny affär, som efter några år övertogs av sönerna Mikael och Bernth. Den var nu enda livsmedelsbutiken på orten. 1987 började Ingrid arbeta på Weibulls frö- och växtbutik i Linköping och blev kvar där till sin pensionering. I början på 90-talet byggdes affären om till bostäder. Sonen Göran ägde då fastigheten. Ingrid och Karl-Gunnar bodde kvar på övervåningen. På 90-talet drabbades Karl-Gunnar hårt av sjukdom och mellan 1998 och 2002, då han avled, bodde han på sjukhem. Samma år som Karl-Gunnar flyttade till sjukhemmet flyttade Ingrid ned på nedre botten i huset och bor idag väldigt fint i den gamla affärslokalen. SILL- OCH SIRAPSTUNNORNA Vårt samtal börjar ta slut men då ber jag Ingrid berätta om några särskilda händelser från affärstiden. Hon tar upp tunnan med salt sill, när man med en rostig tång, av saltlaken, lagom fått sillen över kanten så halkade den ur
botten och bostad ovanpå. Så hade Konrad Petterssons Specerier fått nya och fina lokaler. Sortimentet bestod, som var brukligt på den tiden i en lanthandel, inte bara av specerier. Där fanns tyg i metervara, garner, blåbyxor, strumpor, bokmärken och pappersdockor m m. Här fanns också byggmaterial och verktyg. INGA BARN I AFFÄREN När Ingrid var sju år minns hon att det började komma resande försäljare för att prata för sina varor. Det tyckte barnen om för de hade oftast med sig smakprov på kex m m. Hon minns en man som sålde choklad för Svea Chokladfabrik. Han överlämnade en chokladkaka. Den var rutad och lika tjock som blockchokladen är idag. Ingrids mamma bröt av två rutor. En var till barnen och den biten fick man på lördagskvällen. Mamma förvarade chokladkakan i sin byrålåda som barnen absolut inte fick gå i. Det var bara så att i den lådan förvarade hon också sin parfym så chokladen smakade parfym. Men, det gjorde ingenting minns Ingrid. FICK HJÄLPA TILL När Ingrid var omkring 14 år fick hon börja hjälpa till i affären på somrarna. Innan dess fick barnen inte vara i affären. Hennes uppgifter blev då att packa upp och fylla på med varor i hyllorna. Någon prismärkning finns inte på varorna då. De mesta specerier var ju i lösvikt så priserna stod på en lapp i de lådor eller hyllor där varorna fanns.	Ingrids mamma var egentligen hemmafru men fick hjälpa till i affären till jul när det var mera kommers. Då Ingrid var i 17-årsåldern fick hon följa med pappa på s k uppackning. Det var representanter för olika grossister som i stället för att åka ut till kunderna och visa vad de hade att erbjuda höll visning på något av Linköpings hotell SKÖTTE BOKFÖRINGEN När Ingrid var ca 20 år fick hon ta hand om bokföringen och den ekonomiska redovisningen för affären, något som Konrad gjort tidigare. Konrad hade ett handelsbiträde till hjälp, men på 50-talet när Bestorp började byggas ut blev det ytterligare ett biträde och en springpojke. Springpojke anställdes oftast på sommaren när mycket sommargäster kom till framför allt Norrängen. De var vana, från stan, att ringa och beställa varor och få dem hemkörda. Då fick springpojken packa varorna i en trälåda som han spände fast på cykeln och trampade iväg. Han fick också hjälpa till med det han kunde i affären. I mitten på 40-talet började varorna komma med bil till butiken. När Ingrid var sju år skulle hennes föräldrar gå bort och eftersom Ingrid var väldigt mörkrädd behövdes en barnvakt. Ingrids mamma hade ett hembiträde som nog trodde att hennes lillebror, Karl-Gunnar som var sju år äldre än Ingrid, kunde komma till barnen på kvällen. Karl-Gunnar var född 1924 och också han född i Bestorp där hans pappa arbetade vid sågen.	DÅ KOM KARL-GUNNAR Några år efter att Karl-Gunnar varit barnvakt var Ingrid på en föreläsning i Sätra skola. När det var dags att gå hem var plötsligt kompisarna borta, Ingrid hade kommit på efterkälken och hon som var så mörkrädd … Då kom Karl-Gunnar och följde henne hem. Vid det här laget kände han väl till Ingrid eftersom han var springpojke i Konrads affär. På den vägen blev det. 1949 förlovade de sej och 1952 blev det bröllop. Paret bosatte sig på nedre botten i Karlsborg 2 där affärslokalen byggts om till bostad. Karl-Gunnar påpekade för Ingrid då och då att han minsann läst sagor för henne en gång. Ingrid hade efter skolan fått hjälpa till mer och mer i affären och fortsatte att arbeta mot lön efter giftermålet. Karl-Gunnar hade då stigit i graderna och var biträde i affären, vilket innebar att han fick väga eller mäta upp vad kunden ville ha och betjäna kunden på bästa sätt. KONRAD PETTERSSONS EFTR 1954 kom första barnet, Anita, och samma år övertog Ingrid och Karl-Gunnar affären som nu blev Konrad Petterssons Eftr. 1957 fick de dottern Britt-Marie och 1962 sonen Göran. Under de här åren arbetade Ingrid i affären mest på somrarna och hade då barnflicka. Övriga året var det sporadiskt för då hade man två biträden anställda. Ett av biträdena hade ett rum hos Ingrid och Karl-Gunnar där han bodde. Men, Ingrid fick hålla båda biträdena med mat 3 .	tången och ner i saltlaken så att det skvätte. Likaså sirapstunnan. När det började ta slut i tunnan rann sirapen väldigt trögt så man ställde burken och lät sirapen rinna. När man sedan skulle hämta burken hade det naturligtvis runnit över, och att torka upp kladdig sirap från golvet var inte så roligt. Ingrid berättar ytterligare några episoder. På 60-och 70-talet fanns det en farbror som bodde granne med affären men kom inte in så ofta. En dag kom han dock in och gick och tittade på verktygen. Karl-Gunnar frågade vad han sökte, jo en skruvmejsel som gick ”ömsyrs”. Det visade sig vara en skruvmejsel som skruvade motsols. En ung flicka kom en dag in i affären och skulle handla åt sina åldriga föräldrar. Hon ville ha en burk ”träpära”. Vad hon ville ha var en burk med inlagda päron. I början på 50-talet fanns en gammal man som kom samma klockslag en viss dag i veckan. Han handlade några basvaror, som jäst, socker, gryn och så kaffe i lösvikt. Det blev inte så mycket för kaffet var dyrt redan då. Om varorna gick på 10 kronor var det färdighandlat. Gick det under 10 kronor ville han ha ett paket Axa havregryn även om han köpt det tidigare. Denne man bodde på Unön och rodde över till Norrängen för att sedan därifrån gå till affären. Med dessa minnen tackar jag Ingrid för en trevlig och lärorik pratstund om hennes liv som handlarbarn och handlarfru. September 2023 ELSE-MARIE PETERSON