Bestorps samhälle

Samhället Bestorp uppstod, liksom Brokinds samhälle, efter att Östra Centralbanan dragits genom bygden.

 

En betydligt längre historia har Bestorps gamla, oskiftade by. Den har sitt ursprung i medeltiden.

 

Området där samhället växte fram under 1900-talet kallades Bestorpshumpen och hörde till kyrkbyn. Arbetsfolk från Prästgården och Komministergården rodde över sjön för att bärga ängshö. En lada, som låg där det nu rivna stationshuset stod, var enda bebyggelsen på platsen.

 

Fridensborg, också kallat Kråkslottet, har förutom bostäder rymt Lundqvists lanthandel och flera andra verksamheter, bl a ett bryggeri. Här syns både hästskjuts och oxkärra.

 

Foto: Jacob Bergin, som var

målare och en av de första

nybyggarna i det lilla

stationssamhället.

 

SE OCKSÅ ”Nisse i Sågens” berättelser om Bestorps Ångsåg och

om Bestorps samhälle under

OM VÅRDNÄS

/ BERÄTTELSER

 

Efter att järnvägen tagits i bruk 1902 utvecklades mycket snart företag och bebyggelse i Bestorp. Först - och störst - av företagen blev sågverket som anlades vid Längdviken. Hit kunde timmer flottas nerifrån Kinda och härifrån kunde det sågade virket forslas på järnvägen. Sågverket moderniserades i flera omgångar och hade som mest ett 60-tal anställda. 1958 lades verksamheten ner. Såghuset blev så småningom båthus.

 

Flera möbelindustrier och många hantverkare, butiker och serviceinrättningar gjorde Bestorp till ett mycket vitalt litet samhälle. Den första affären öppnades 1904 av handlande Wilhelmsson. Dennes försök att driva dels mejeri, dels träskotillverkning, blev dock kortlivade.

 

Många av verksamheterna som en gång bedrevs i Bestorp har upphört i strukturomvandlingens spår. 

 

 

Men kvar finns Östen Karlssons Livs som startade

1927 och drevs av tre generationer Karlsson till 2014. Då tog en ny innehavare vid. Från tiden med många företag och anställda har det moderna Bestorp också ärvt ett Folkets Hus, kallat Eklunda, med biograf. Deltidsbrandkåren, som ger trygghet åt hela Vårdnäs, får också räknas till detta arv.

 

Med järnvägen följde ”stabor” som sökte sig sommarparadis. Till att börja med hyrde man rum. Så småningom växte det upp sommarbostäder vid stränderna, både i samhället och i omgivningarna.

 

Under 1960-talet tillkom ett villaområde i samhället och i slutet av 1970-talet togs marken söder om väg 687 i anspråk för fortsatt bostadsbebyggelse. I slutet av 1970-talet togs Servicehuset i bruk. Ett äldreboende som ersatte Vårdnäs ålderdomshem vilket då inte längre fyllde tidens krav.